Internets karaktär är i sig kommunikativ, då man använder det både till att ta till sig information men också för att dela sin egna åsikt. Tillsammans så diskuterar man en nästan oändlig mängd ämnen och intressen. Detta examensarbete lutar åt den sociokulturella traditionen och har fokus på det gemenskap-centrerade ämnet internetkommunikation samt undersöker på vilket sätt ungdomar påverkas av att interagera genom mediet bloggar.
Bloggar är precis som det mesta annat en produkt av historian. För att förstå vad bloggar är så måste vi också förstå vad som ledde fram till bloggarna och vilka förutsättningar som krävdes. I det här arbetet står det klart att internet och möjligheten för datorer att lätt kommunicerar med varandra var det som kom först, men sedan blir allt som uppfinns på internet allt mer sammankopplat och det är svårt att se vad som inspirerade vad. Det verkar snarare som att alla typer av nya idéer för vad internet kan användas till inspirerar varandra att hela tiden pröva på nya saker, och se var gränsen går för vad internet kan användas till.
Enligt Inventing the Internet av Janet Abbate så började från 1992 till 1995 det vi kallar World Wide Web (här efter WWW), ett lätt sätt att få upp information från internet upp på sin datorskärm, att bli allt vanligare. Efter 1996 fram till 1998 så började skolor och företag se internet som en nödvändighet och började lägga upp webbsidor med information om deras verksamhet. Ville man komma i kontakt så fanns där ett telefonnummer på deras webbsida, eller e-mail adress man kunde använda. Men fortfarande var internet inte mycket mer än en reklamplats eller informationskälla för personer att besöka (Abbate, 2000, sida 216).
Under senare 1990-tal så började datorer och internetuppkoppling där hemma och för elever och studenter på skolor bli allt vanligare och personer kunde nu lägga upp sina egna webbsidor, ”chatta” och dela med sig av musik och filmer. Informationsutbytet från en person eller dator till en annan blev snabbt till grupper av personer som ville organisera sig och kunna diskutera olika saker tillsammans. Runt millennieskiftet började de första diskussionsforumen komma upp och strax därefter så kom först de sociala webbsidorna och sen det som vi nu kallar för Web 2.0 (Wikipedia: History of the World Wide Web)(Abbate, 2000).
Web 2.0 är ett försök att dra ett sträck i sanden för att dela upp WWW's historia i två delar, det som varit tidigare och det som händer nu. Web 2.0 är varken entydigt eller enkelt att definiera men kort kan man säga att det är ett nytt sätt för hur WWW används till att interagera användarna i webbsidorna de besöker. Web 2.0 blev känt efter en konferens av företaget och idégruppen O'Reilly Media år 2004. Tim O'Reilly, grundaren av detta företag, beskriver Web 2.0 först som idén av att till vara på de möjligheter internet ger istället för att försöka anpassa internet till redan existerande arbetsmodell. Till slut så sammanfattar han Web 2.0 kort och gott som ”Kämpa inte mot internet”(min översättning) (Oreillynet.com: What Is Web 2.0).
Som en jämförelse kan man säga att läsa det här examensarbetet som en textfil på datorn är det gamla sättet som webben var uppbyggd på. I ett ”Examensarbete 2.0” så skulle läsaren kunna lämna kommentarer direkt i realtid till författaren, samtidigt som den kan diskutera med personer som läst arbetet tidigare och som läser arbetet just nu. Examensarbetet skulle kunna innehålla bilder, filmer och text som direkt hade kunnat uppdateras framför läsarens ögon. Källhänvisningar hade kunnat visas upp bara man höll markören ovanför dem. Just nu läser ni detta examensarbete i pappersform eller från en dokumentfil men hela det här arbetet har hela tiden lags upp på min blogg ’BloggOmBloggande.blogspot.com’. Under arbetets gång har besökare fritt kunnat läsa bloggen och lämna kommentarer, även när den var långt ifrån färdig. Så vitt kan jag hitta så är detta första gången ett examensarbete och dess process har presenteras kontinuerligt på en blogg, åtminstone i Sverige.
Många menar dock att Web 2.0 inte innehåller något nytt i sig utan fortfarande bygger på det som redan fanns när WWW introducerades. Skaparen av WWW, Tim Berners-Lee, menar att det inte finns någon som är säker på vad Web 2.0 är, om det är något över huvud taget eller om det bara är ett ord för något som kommer snart. Han menar att man kan lugna sig med att använda termen Web 2.0 tills det är allmänt accepterat just vad den betyder (Arstechnica.com: Tim Berners-Lee on Web 2.0).
Min uppfattning är att bloggarna är en del av Web 2.0 och härefter kommer jag se bloggar som just detta och som en typ av internetdagbok som uppdateras kontinuerligt och där de nyaste inläggen hamnar överst. Det finns en mängd olika webbsidor som erbjuder gratis plats för en användare att skapa en blogg och bloggar behöver inte nödvändigtvis vara en personlig dagbok utan kan ha en rad olika syften. Några av dessa syften kan vara för företag att presentera sina produkter, för privatpersoner att diskutera nyheter eller för flera personer att utbyta idéer med varandra.
Mark Brady går igenom vad bloggar är och deras historia. Han börjar med att säga att ordet blog kommer från ordet weblog och är alltså från början alltså tänkt som en slags logg som man för på internet. Denna logg hade inte behövt vara egna personliga åsikter men har allt senare nästan enbart utgjorts av detta. I detta sammanhang kan det också vara lämpligt att nämna den första person som skapade den typen av blogg som vi ser idag, John Barger. Han var en författare och också den personen som kom på själva ordet weblog 1997. En annan person delade sen upp ordet i we blog och två år senare började ordet blog kort och gått användas både som substantiv och verb i engelskan (Brady, 2005, sida 6). På svenska använder vi ordet blogga som verb och beskriver alltså själva handlingen att skapa eller uppdatera sin egna blogg. Det finns inget specifikt ord för att läsa bloggar.
Då en blogg per definition finns på internet och alla använder sig av samma typ av webbsida så kan man se samtliga bloggar som en del av en gemenskap. Denna gemenskap har blivit döpt till bloggsfären. Bloggsfären har också kommit att ses som ett namn på den allmänna opinionen bland bloggarna på internet. Denna sfär har nu blivit gigantisk och har gått från bara något fåtal bloggar till över 110 miljoner bloggar, och då har man haft svårt att räkna med de kinesiska bloggarna, som är runt 70 miljoner. Det verkar nu 2009 vara nästan omöjligt att ta reda på hur många bloggar som det finns, helt enkelt för det inte finns något säkert sätt att mäta antalet bloggar och för att ingen vågar sig på en uppskattning (Blogherald.com: How Many Blogs Are There? Is Someone Still Counting?).
Förutom att bloggar uppdateras kontinuerligt och att de nyaste inläggen hamnar längst upp i bloggen så finns det en del andra funktioner som är typiska för en blogg och som är en av anledningarna till att bloggar har blivit så populära. Den första är den icke-linjära hyperlink som helt enkelt är den, ofta klassiskt understrukna, text som när användaren klickar på den tar sig till en annan plats. Bloggare är ofta duktiga på att med en hyperlink hänvisa till den plats där de fått sin information ifrån. Att länka till ett specifikt inlägg en viss annan blogg har skrivit om kan vara besvärligt då de uppdateras hela tiden. Permalink underlättar detta genom att längst ner i varje blogg-inlägg ha en länk till just det specifika inlägget på bloggen. Hänvisar man till denna länk behöver man inte vara orolig för att hänvisningen till en viss blogg ska hamna fel. Traceback visar sedan för den hänvisade bloggen att den har blivit länkad av andra bloggar. Alla dessa delar hjälper bloggar att vara mycket mer sammankopplade med andra bloggar.
Till sist har vi RSS som är en ström med den information som finns på bloggen, utan själva utseendet på bloggen. En person som har åtkomst till en viss RSS får därför bara själva texten från bloggen som den prenumererat på. Sedan kan denna person pussla ihop flera olika RSS:er på olika sätt, eller lägga dem tillsammans i en stor ström och därmed kunna läsa vad som sägs på alla de olika bloggarna, utan att behöva besöka varje enskild blogg.
Det finns nu en mängd olika gratis bloggportaler där vem som helst kan registrera sig och börja skriva en blogg på bara några sekunder. Några av de vanligaste är Blogger, WordPress och LiveJournal. I och med att bloggar är gratis, lättillgängliga och lätta att använda så har bloggarna påverkat informationssamhället jämförbart med vad tryckpressen gjorde på 1450-talet. Vem som helst kan bli en publicist med en egen åsikt och nu är det är långt ifrån säkert att en vanlig nyhetssida ska komma upp som första alternativ vid sökning på en viss nyhet. Detta innebär att de traditionella tappar medierna sitt grep om mediarummet allt mer eftersom bloggarna blir allt fler och mer populära.
Det är mycket svårt att undgå bloggar när man är ute på internet. De kommer upp när man söker i sökmotorer, de finns länkade på en mängd olika webbsidor och nyhetssidor har nu ofta bloggkommentarer till sina nyhetsartiklar. Det innebär att nyhetssidan antingen automatiskt visar blogginlägg som handlar om nyheten eller låter bloggare själva knyta ett blogginlägg till nyheten.
I många av de stora nyheterna världen över så har bloggare allt oftare haft en stor betydelse för hur och vilken information som kommit fram. Jag tänker ta enbart tre exempel i en trend som har blivit mer lag än undantag. Den första är DrudgeReport.com, en blogg som var den första med att avslöja Monica Lewinskys affär med dåvarande amerikanska presidenten Bill Clinton (http://www.drudgereportarchives.com/). Irakkriget 2003 är ett av de första krig som i realtid rapporterades av oberoende bloggare i landet som blir attackerat. Bland annat så kunde bloggen Where is Raed följa när bombplanen lyfte för att sen sex timmar senare beskriva förödelsen (http://salampax.wordpress.com). Mer nyligen så har rapporteringen från det politiska läget i Thailand blivit rapporterat mycket snabbt av mängder av thailändska bloggare. Dessa bloggar är oftast snabbare på att rapportera ny information eller när en nyhet uppdateras och kommer ofta mycke närmre händelsernas centrum.
Det finns dock en mängd nackdelar med att bloggar är så lätta att skapa och det är att det inte finns någon kontroll för att en blogg eller den som skriver bloggen är vad den utger sig för att vara. Om jag skapar en blogg i namnet Fredrik Reinfeldt och utger mig för att vara statsminister så är det nog inte många som tror på mig, men det blir snabbt mycket svårare om jag hittar på ett helt nytt namn och utger mig för att vara professor i ekonomi. Lägger jag sen till en bild på en äldre man längst upp på bloggen och börjar sen skriva en mängd artiklar om nationalekonomi som kommer till nya slutsatser så skulle nog en hel del kunna bli lurade.
Lindqvist och Thorsell forstätter på det här problemet genom att först se det som en fördel för ungdomar att träda in och pröva nya roller. Problemet som de ser det är att ungdomar i sin skapade, kanske äldre roll, kan komma i kontakt med saker de varken förstår eller tycker om och sen kan få svårt att prata om det de har sett (Lindqvist och Thorslund, 2008).
Rapporten från Mediarådet beskriver år 2008 som något av ett paradigmskifte. Den visar på att 2008 är det första året som datorn har gått om TV som den vanligaste mediabäraren i ungas, 12 till 16 år, egna rum. Detta då TV blivit allt ovanligare, från 2006: 52 % till 2008: 45 %, och då datorn har blivit vanligare. Varannan person i åldern 12 till 16 har nu en egen dator på sitt rum och 62 % använder internet varje dag i Sverige (Mediarådet, 2008).
Med detta paradigmskifte börjar många forskare nu leta efter olika ord att beskriva något som de ser som en ny generation av ungdomar. Martin Danielsson summerar några av dem som följande; ”Electronic Generation”, ”Net Generation”, ”Digital Natives”, ”Millennials” och ”Homo Zappiens” (Danielsson, 2007, sida 11).
En av dessa, ”Digital Natives”, kommer från Marc Prensky som skrivit mycket om ungdomars internetanvändning men något år efter Danielssons rapport börjat tänka om idén om att dela upp folk i olika generationer. Han menar att även om det var intressant tidigare att analysera hur olika personer relaterade till den digitala åldern så är det nu viktigare att se att i detta århundrade så kommer alla ha växt upp i en digital ålder och frågan är snarare nu hur framtiden kommer se ut (Prensky, 2009, sida 1). Det ser onekligen ut som internetforskningen snart får ta ett nytt steg och överge frågan vad internet i motsats till inte internet innebär och istället börja fråga sig vad internet kan användas till nu när det finns här överallt i samhället.
I denna digitala ålder så blir det också allt vanligare att ungdomar skapar och lägger upp egna bilder och texter på internet. En blogg är såklart en typ av sådan text men även om det finns viss statistik på hur mycket eget material ungdomar lägger ut på internet så har det först väldigt nyligen, det senaste året, kommit statistik från Sverige om hur många unga som bloggar. För ungas medievanor är Mediarådets rapport Ungar och Medier 2008 mycket utförlig, men specificerar inte bloggar som kategori. Statistiska centralbyrån (här efter SCB) tar upp både läsa och underhålla bloggar i Privatpersoners användning av datorer och Internet 2008, men går inte in noggrannare på åldern mer än gruppen 16 till 24 år. World Internet Institute (här efter Wii) har på samma sätt 16 till 25 i rapporten Svenskarna och Internet 2008 men har även en rapport som heter Unga svenskar och Internet 2008 just om ungdomar där de delar upp svaren på varje ålder. Denna rapport är dock helt ny och har inga tidigare uppgifter att jämföra med. Det finns också lite mer specifika undersökningar från andra länder, till exempel Pew Internet & American Life project (härefter bara Pew) från 2007.
I Mediarådets rapport från 2008 så anger de att det är hela 19 % av unga 12 till 16 år gamla som har lagt ut texter eller bilder, vilket är den kategori som bloggar kommer närmast bland deras svarsalternativ. I deras rapport får de tillfrågade välja endast fem alternativ som de sysslar med på internet och en femtedel av alla tillfrågade svarar att lägga upp bilder och texter på internet är en deras primära aktiviteter på internet är en hög siffra. Vad som är mycket intressant är också att i Mediarådets rapport från 2008 så är föräldrars aktiviteter på internet också kategoriserade. Här har Blogga fått en separat kategori från Lägga ut texter och bilder, och det är betydligt fler föräldrar som bloggar (11 %) än de som lägger ut texter (3 %). Frågan är vilken skillnad om kategorin Blogga hade funnits för unga också (Mediarådet 2008).
Mediarådet har varken statistik för varje ålder eller för äldre ungdomar 17 och 18 gamla och det kan vara svårt att sätta sig in i hur en ungdom definierar ”lägga upp en text”. Dessutom så finns det med säkert de som enbart sysslar med att lägga upp bilder på internet och aldrig skriver texter. Därmed så kompletterar rapporten från Wii Svenskarna och Internet 2008 Mediarådets statistik på ett bra sätt då de specificerar speciellt gruppen 16 till 18 år och säger att i den gruppen så är det samma siffra, 19 %, som har en egen blogg. Den är också mer att lita på då den anger bloggar och inte allmänt skapade texter och bilder. SCB kompletterar också delvis Mediarådets siffror och säger att antalet personer som har en blogg i gruppen 16 till 24 år gamla är 15 %, vilket i princip är samma som Wiis 16 % för gruppen 16 till 25. Därefter så sjunker snabbt siffrorna allt eftersom ålderskategorierna stiger. I SCBs grupp 25 till 34 är det endast 8 % som har en egen blogg och i åldrarna 35 till 44 är det 3 % (Mediarådet 2008, Statistiska centralbyrån 2008, World Internet Institute 2008 I).
För att se exakt när det blir vanligare att man har en egen
blogg, vilken ålder som är vanligast och när det blir allt mer ovanligt så har Wiis rapport Unga svenskar och Internet 2008 utmärkta siffror på det. Till höger finns en bild som visar hur många procent i en viss ålder som har en egen blogg. I den kan vi tydligt se hur det just vid femton års ålder blir det väldigt populärt att skapa en egen blogg, hela 25 % har en vid den åldern. Sen håller sig siffran högt vid 16 och 17 år också för att senare bli allt lägre ju äldre man blir. Varför bloggar är populära i just de här åldrarna är svårt att säga men det är i det senare högstadiet, tidiga gymnasiet som de flesta unga börjar skapa sin egna identitet (World Internet Institute 2008 II).
Även om rapporterna från Wii och SCB bra på ge en bild på hur många unga som har en egen blogg så har ingen av dem någon information om hur många unga som lagt upp eller läst texter eller bloggar. Men Mediarådet har haft sin kategori om unga som lägger upp texter och bilder på internet i sina tidigare rapporter från 2006 och 2005. Enligt dem så var det bara 8 % 2006 och 9 % 2005 unga som lägger ut texter och bilder på internet. Men 2008 blev det en väldigt stor ökning i det egna skapade materialet, då är det hela 19 % som har lagt ut texter eller bilder, vilket är mer än en fördubbling (Mediarådet 2008).
När det kommer till att se hur många unga som läser bloggar så blir det svårare. Förutom Mediarådet, Wii och SCB finns det väldigt lite statistik på hur unga använder internet och ingen av dessa anger riktigt specifikt hur många unga i åldern runt 12 till 18 läser bloggar. Vad som dock är säkert är att trots att det är stort antal som har en egen blogg så är det ännu fler som läser olika bloggar både aktivt och sporadiskt.
SCB får fram att 54 % av männen och 64 % av kvinnorna i gruppen 16 till 24 läser bloggar på internet. Det är också nästan samma siffror som undersökningen av de äldre från Wii kom fram till. Enligt dem så läser 52 % bloggar i åldern 16 till 25. Deras undersökning går också in lite mera i detalj och delar upp denna åldersgrupp i åldrarna 16 till 18 och 19 till 25. Bland de 16 till 18 var det hela 59 % som läste bloggar men de har dock ingen könsuppledning på just den här specifika åldersgruppen. Tyvärr så finns det inte heller några siffror på hur många som läser bloggar i undersökningen av de yngre från Wii. Vad som är intressant här är dels att kvinnor återigen är överrepresenterade även när det gäller att läsa bloggar men också att mer än varannan ungdom läser bloggar, kanske till och med ännu fler bland de riktigt unga.
Pew Internet & American Life project, ”Pew”, har gjort en undersökning 2006 av ungdomar och hur ofta de skapar digitala verk och texter. Deras jämförbara statistik från USA skiljer sig inte mycket från Mediarådets undersökningar i Sverige samma år. Dock så anger Pew åldern 13 till 17 år för unga samt fokuserar på de ungdomar som har internet i deras undersökning medans Mediarådet använder åldern 12 till 16 och fokuserar på samtliga ungdomar i enkät. Bland annat så anger båda rapporter att 93 % av ungdomarna i undersökningen använder internet. Båda rapporterna jämför med tidigare resultat, Mediarådet jämför sin rapport 2006 med den från 2005 och Pew sin rapport 2007 med den från 2005 (Mediarådet, 2006)(Pew Internet & American Life project, 2007). Vad som är intressant med Pews rapport är att det finns en mycket stor mängd information om hur ofta ungdomar har en blogg på internet, vilka det är som bloggar och vilken bakgrund de har.
Både Mediarådet och Pew har båda kommit fram att det är mycket vanligare att flickor bloggar än pojkar. Rapporten om unga från Wii har inte några uppgifter om kön och det finns främst bara äldre frågade i rapporterna från SCB och den alla åldrar från Wii. Mediarådet säger att det är 20 % flickor och 6 % pojkar som lägger upp texter och bilder och Pew har intressant nog exakt samma siffror för bloggande, att det är femton procent mer flickor än pojkar som gör det. Men de har mycket högre siffror, 35 % av tjejerna bloggar och 20 % av killarna. Detta då de anger att det är mycket vanligare med bloggande i USA, hela 28 % av ungdomar ska ha en egen blogg enligt dem, en ökning från 19 % 2004. Tjejerna stod för nästan hela ökningen. Båda undersökningarna kommer också fram till att det är en mycket vanligare att unga skapar material på internet än att vuxna gör det (Mediarådet, 2006)(Pew Internet & American Life project, 2007).
Förutom att ta upp hur många som har en egen blogg så går Pew in mer noggrant vilka det är som bloggar i USA och hur många som läser bloggar. I deras rapport kommer de fram till att nästan hälften av alla ungdomar läser bloggar, vilket har ökat från 2004 då det var 38 %. Vad som också är mycket intressant är hur Pew analyserar de som anger att de bloggar djupare efter vilken familj de kommer ifrån. Denna analys gäller för USA och även om man inte kan dra några slutsatser för hur det ser ut i Sverige så är det intressant att se hur det ser ut i andra länder där det finns statistik om ungas bloggande.
Pew ser ett tydligt samband att bloggare oftare kommer från låginkomsttagare och har separerade föräldrar, vilket de dock inte fann i undersökningen från 2004. 35 procent av de som kommer från ett hushåll med under 50 000$ i årsinkomst bloggar jämfört med 24 % som kommer från ett hushåll med en årsinkomst över det. De ser också att det är mycket vanligare att man som bloggare bor i ett hushåll med en ensam förälder, 42 %, än att ens föräldrar är gifta, 25 % (Lenhart, Madden och Smith, 2007). Att dra någon slutsats av detta är svårt, men en slutsats skulle vara att om man inte tar ett stabilt äktenskap och pengar mer eller mindre för givet så har man också mer att blogga om.
Bloggare är också betydligt mer aktiva borta ifrån sin dator enligt Pew. Pew visar på en tydlig trend där ju fler fritidsaktiviteter den unga har desstu större chans att den också har en blogg. 20 % av de utan aktivitet på fritiden bloggar, 26 % av de som har en aktivitet och 35 % av dem som har flera. Det verkar som de som har mycket att berätta om från sina aktiviteter också vill skapa en blogg och dela med sig av sina upplevelser.
Till sist har Pew några allmänna slutsatser också som de presenterar. De fann att det inte fanns ett direkt samband mellan bloggar och sociala nätverk på internet men personer som är aktiv på de sociala nätverken har en större tendens att läsa eller hålla en egen blogg. De fann också att de flesta texter, bilder och filmer som ungdomar lägger upp på sin blogg får kommentarer tillbaka och därmed oftast skapar en dialog.
Som en sammanfattning kan man säga att bloggande blir mycket vanligare snabbt, att flickor bloggar mer än pojkar och att ungas bloggar oftast får kommentarer tillbaka vilket skapar en dialog mellan olika användare och bloggar. Sammanfattningsvis så kommer alltså allt fler unga att växa upp med bloggar som en naturlig del av sin internetanvändning.
Även om det nu finns en del svensk statistik om bloggar så finns det knappt ingen svensk forskning på just detta ämne. Men det finns en hel del som skrivit om chattar och internetkommunikation. Martin Danielsson menar att det mesta tyder på att ungdomar inte använder internetkommunikation, i det här fallet chat, till att kommunicerar kring något speciellt ämne. De gör det istället för själva kommunikationens skull, för att testa olika metoder att ta kontakt och för att visa upp sig och skapa en identitet (Danielsson, 2007, sida 19).
Danielsson går också vidare och diskuterar något som ligger närmare till bloggarna, nämligen den personliga webbsidan. Han menar att den personliga webbsidan finns främst för ungdomar att kunna definiera sig själva vem de är. Det görs bland annat genom presentation av värderingar, intressen och idoler. Webbsidan fungerar också som ett virtuellt jag och ytterligare ett område där ungdomen kan skapa sin egna identitet (Danielsson, 2007, sida 21-22).
Bloggar påminner mycket om en personlig webbsida, så mycket till och med att det ibland kan vara svårt att säga vad som är en blogg och vad som är en vanlig hemsida. Däremot så tar en blogg som en kontrast till chat istället upp ett specifikt ämne. Det finns ingen statistik på detta men det räcker att man har kollat igenom vilka bloggar som finns för att se att de flesta handlar om författarens liv. Många bloggar handlar också om hobbys, politik, nyheter och intressen.
Vad som nästan alltid kommer efter diskussionen om hur mycket tid ungdomar spenderar på internet är vilka effekter denna vistelse har. Martin Danielsson beskriver attityden till ungdomars internetanvändning som helt uppdelad i två läger. Ett läger som ser enorma möjligheter med internet och ett läger som internet som något som är mer eller mindre farligt och skadligt för barn och ungdomar. Det finns också olika åsikter om vilka effekter internet ger där ena sidan ser hur internet som metod är mer personligt anpassad, mer frigjord och gör studenterna bättre informerade, mer demokratiska, mer fantasifulla och mer socialt ansvarstagande. Den andra sidan ser nästan den totala motsatsen med risker för våldsamma beteenden som ger allt mindre sociala ungdomar som får sämre fantasi och sämre skolresultat (Danielsson, 2007, sida 11).
Marc Prensky medger också att det finns kritik mot att nästan enbart se fördelar med internet, vilket han kan hålla med om att man ska vara försiktig med, men han menar också att kritik mot nya medier har det alltid funnits. Som exempel nämner han att till och med Socrates var kritisk till att skriva ner saker då han ansåg att skrivandet försvagade minnet. Istället för att vara negativt inställd till internet och den nya tekniken så ser Prensky istället hur allt ifrån internet till videospel utmanar oss kognitivt och därmed också utveckla vår kognitiva förmåga (Prensky, 2009, sida 6).
Det finns också saker som tyder på att internets potential inte används fullt ut, bland annat då det har blivit en klyfta bland internetanvändarna. Ungdomar på internet besöker endast ett väldigt snävt antal webbsidor och undviker ofta att använda de interaktiva funktioner som finns på webbplatsen. Därmed blir internet för vissa ungdomar en stimulerande, engagerande och innehållsrik resurs, medans för andra en oengagerade, snäv resurs som ibland kan vara användbar (Danielsson, 2007, sida 17).
Danielsson frågar sig också varför de personliga webbsidorna inte används mer i skolan. Han ser en poäng bland annat med att motivera eleverna att skriva mer genom att ge dem möjlighet att skriva för en riktig publik, mer än för bara klasskamrater och läraren. Detta menar han kunde vara både inspirerande och frigörande (Danielsson, sida 22).
Nu börjar dock bloggande snabbt komma till även skolans värld. Det finns till och med ett speciellt ord för en blogg som på något sätt har med undervisning att göra, Edublogs. Att det redan finns ett ord för detta visar att den pedagogiska sektorn har fått upp ögonen för vad bloggarna kan göra i skolan. Men då det inte finns mycket forskningen på just detta område och det inte finns något gemensam överenskommelse exakt vad en edublog är för något och hur den kan användas i skolan så är Edublogs inte mycket mer än ett ord.
Om vi istället kollar med till eleverna i klassrummet så ser först och främst att nästan alla aktiviteter på internet förutom just bloggandet används mest av killar. Det verkar som bloggandet är en av de få aktiviteter på internet som kvinnor inte bara ser positivt på utan också använder mer än männen. I en tid där män använder internet mer än kvinnor och därmed får det lättare att klara sig i ett samhälle som allt mer är centrerat kring att vara uppkopplad så kan det vara positivt att hitta något som även kvinnor kan ta till sig. Därmed kan det vara bra om kan skolan hjälpa till kvinnor att komma ut och använda internet mer genom att ta upp och uppmuntra just bloggandet i skolan
Detta rimmar bra med till exempel styrdokumentet LpF94 också som bland annat säger att skolan ska ”se till att undervisningen till innehåll och uppläggning speglar både manliga och kvinnliga perspektiv” (LpF 94) och på en mängd andra ställen att båda könen i skolan ska få komma till tals. Man kan nästan säga att inte ta upp bloggande i till exempel en internetklass är att bryta mot styrdokumenten då man då favoriserar mestadels det som killarna i klassen är mer intresserade av.
I andra länder har man varit med framåt med konkreta exempel på hur bloggar kan användas. I den lilla texten The Educational Use of Blogs (aka Edublogs) av Jan Ray tar han upp några saker som en blog, eller edublog som han kallar det, kan användas till. Han beskriver hur den passar in väl med en lärares tuffa schema då det är ett verktyg som är snabbt att skapa och lätt att handskas med om man bara har lite internetvana eller går en utbildning om det. Han föreslår bland annat hur man kan använda bloggen som ett kommunikationsmedel, istället för att dela ut en massa papper bara lägga ut informationen på bloggen och låta eleverna själva ta emot informationen. Andra användningsområdet som han ser är att ha bloggen som resurs för instruktioner. I bloggen kan hänvisningar till andra webbsidor, nyheter och bilder kan göras direkt och spara tid för både eleverna och läraren. Det finns också stora fördelar med bloggen enligt Jan Ray när det kommer till när eleverna ska arbeta tillsammans. De kan ha en blogg där de planerar, genomför och utvärderar sitt arbete och till sist presentera och utvärdera det. Den passar också utmärkt när det kommer till redovisningar som man kan göra mer intressanta genom att uppmuntra eleverna att dela med sig av sitt arbete till personer även utanför klassrummet (Ray, 2006).
Jan Ray ser också tyvärr en del problem med att ha bloggen i skolan. De två primära problemen är dels tillgänglighet och dels elevernas säkerhet. För att blogg ska fungera i klassrummet så behöver eleverna både ha tillgång till datorer och internet i skolan och där hemma. Om det visar sig att någon i klassrummet har svårt att komma åt dator eller uppkoppling hemma så försvinner många fördelar med bloggen och internet direkt. Dessutom så kan internet vara farligt och besvärligt då det öppnar upp både dem och klassrummet mot omvärlden och kan bjuda in alla möjliga otrevliga kontakter från både bekanta och totala främlingar. Det är framförallt då viktigt att eleverna aldrig lägger upp någon privat information på bloggen så som efternamn, telefonnummer eller adress (Ray, 2006).
Adress: BloggOmBloggande.blogspot.com
Vi tar nu för givet att kunna få tag på och dela information till hela världen i princip oavsett var vi befinner oss. Men med internet och datorkommunikation så kommer det hela tiden nya metoder för interaktion inom det område som vi så diffust enbart kallar för ”internet”. Chattar, diskussionsforum, videowebbsidor och bloggar är alla nya fenomen som har slagit igenom stort och som nu tar upp både arbetstid och fritid för personer i alla åldrar.
Nya fenomen som ger förutsättningar för ännu nyare fenomen, så snabbt introducerade att vi nu knappt hinner reflektera över dem. Vilka problem skapar de och på vilka nya sätt kan de kanske användas? Ungdomar får nu lära sig i skolan om faran att lägga ut bilder på sig själv på internet och att vara försiktig vad de skriver om sig själva. Men dessa kraftfulla nya medium är långt ifrån bara faror och det finns också många nya möjligheter.
Dessa nya fenomen har fått många olika samlingsnamn beroende på vad man pratar om, men ett namn för alla dessa nya typer av deltagarskapade webbplatser har blivit döpt något så enkelt som ”Web 2.0”.
Rapporter från hela världen, Nya Zealand, Peking, Kairo, Cambridge och New York tar alla upp ett nytt fenomen på internet men trots Sveriges goda uppkopplingsmöjligheter så finns det väldigt lite skrivet om just vad bloggar är och på vilka sätt de kan användas. Därför kommer denna uppsats ta upp just vad bloggar är och om de kan användas i skolan och i så fall hur. I denna text tänker jag också försöka beskriva … och … och ….. Samt försöka svara på följande problemformuleringar.
Frågeformuleringar.
I 2006 ansåg Time Magazine att den viktigaste personen var “Du” och av samma anledning så var det viktigaste ordet 2004 ”Blogg” enligt ordboken Merriam-Webster. Följ med på en resa där vi tar reda på varför.
Internets karaktär är i sig kommunikativ, då man använder det både till att ta till sig information men också för att dela sin egna åsikt. Tillsammans så diskuterar man en nästan oändlig mängd ämnen och intressen. Detta examensarbete lutar åt den sociokulturella tradionen och har fokus på det gemenskap-centrerade ämnet internetkommunikation samt undersöker på vilket sätt ungdomar påverkas av att interagera genom mediet bloggar.
Bloggar är precis som det mesta annat en produkt av historian. För att förstå vad bloggar är så måste vi också förstå vad som ledde fram till bloggarna och vilka förutsättningar som krävdes. Frågan är också vad som kom först, Hönan eller Ägget? I det här arbetet står det klart att internet, eller möjligheten för datorer att lätt kommunicerar med varandra var det som kom först, men sedan blir allt som uppfinns på internet allt mer sammankopplat och det är svårt att se vad som inspirerade vad. Det verkar snarare som att alla typer av nya idéer för vad internet kan användas till inspirerar varandra att hela tiden pröva på nya saker, och se var gränsen för vad internet kan användas till går.
Enligt Inventing the Internet av Janet Abbate så började från 1992 till 1995 det vi kallar World Wide Web (här efter WWW), ett lätt sätt att få upp information från internet upp på sin datorskärm, att bli allt vanligare. Efter 1996 fram till 1998 så började skolor och företag se internet som en nödvändighet och började lägga upp webbsidor med information om deras verksamhet. Ville man komma i kontakt så fanns där ett telefonnummer på deras webbsida, eller e-mail adress man kunde använda. Men fortfarande var internet inte mycket mer än en reklamplats eller informationskälla för personer att besöka (Abbate, sida 216).
Under senare 1990-tal så började datorer och internetuppkoppling där hemma och för elever och studenter på skolor bli allt vanligare och personer kunde nu lägga upp sina egna webbsidor, ”chatta” och dela med sig av musik och filmer. Informationsutbytet från en person eller dator till en annan blev snabbt till grupper av personer som ville organisera sig och kunna diskutera olika saker tillsammans. Runt millennieskiftet började de första diskussionsforumen komma upp och strax därefter så kom först de sociala webbsidorna och sen det som vi nu kallar för Web 2.0 (Wikipedia: History of the World Wide Web).
Web 2.0 är ett försök att dra ett sträck i sanden för att dela upp WWW's historia i två delar, det som varit tidigare och det som händer nu. Web 2.0 är varken entydigt eller enkelt att definiera men kort kan man säga att det är ett nytt sätt för hur WWW används till interagera användarna i webbsidorna de besöker. Web 2.0 blev känt efter en konferens av företaget och idégruppen O'Reilly Media år 2004. Tim O'Reilly, grundaren av detta företag, beskriver Web 2.0 först som idéen av att till vara på de möjligheter internet ger istället för att försöka anpassa internet till redan existerande arbetsmodell. Till slut så sammanfattar han Web 2.0 kort och gott som ”Kämpa inte mot internet”(min översättning) (Oreillynet.com: What Is Web 2.0).
Som en jämförelse kan man säga att läsa det här examensarbetet som en textfil på datorn är det gamla sättet som webben var uppbyggd på. I ett ”Examensarbete 2.0” så skulle läsaren kunna lämna kommentarer direkt i realtid till författaren, samtidigt som den kan diskutera med personer som läst arbetet tidigare och som läser arbetet just nu. Examensarbetet skulle kunna innehålla bilder, filmer och text som direkt hade kunnat uppdateras framför läsarens ögon. Källhänvisningar hade kunnat visas upp bara man höll markören ovanför dem. Just nu läser ni detta examensarbete i pappersform eller från en dokumentfil men hela det här arbetet har hela tiden lags upp på min blogg 'BloggOmBloggande.blogspot.com' under arbetets gång och besökare har fritt kunnat läsa den och lämna kommentarer, även när den var långt ifrån färdig. Detta är första gången ett examensarbete och dess process har presenteras kontinuerligt på en blogg så vitt kan jag hitta, åtminstonde i Sverige.
Många menar dock att Web 2.0 inte innehåller något nytt i sig utan fortfarande bygger på det som redan fanns när WWW introducerades. Skaparen av WWW, Tim Berners-Lee, menar att det inte finns någon som är säker på vad Web 2.0 är, om det är något över huvud taget eller om det bara är ett ord för något som kommer snart. Han menar att man kan lugna sig med att använda termen Web 2.0 tills det är allmänt accepterat just vad den betyder (Arstechnica.com: Tim Berners-Lee on Web 2.0).
Min uppfattning är att bloggarna är en del av Web 2.0 och härefter kommer jag se bloggar som del av Web 2.0 och som en typ av internetdagbok som uppdateras kontinuerligt och där de nyaste inläggen hamnar överst. Det finns en mängd olika webbsidor som erbjuder gratis plats för en användare att skapa en blogg och bloggar behöver inte nödvändigtvis vara en personlig dagbok utan kan ha en rad olika syften Några av dessa syften kan vara för företag att presentera sina produkter, för privatpersoner att diskutera nyheter eller för flera personer att utbyta idéer med varandra.
Mark Brady går igenom vad bloggar är och deras historia. Han börjar med att säga att ordet blog kommer från ordet weblog och är alltså från början alltså tänkt som en slags logg som man för på internet. Denna logg hade inte behövt vara egna personliga åsikter men har allt senare nästan enbart utgjorts av detta. I detta sammanhang kan det också vara lämpligt att nämna den första person som skapade den typen av blogg som vi ser idag, John Barger. Han var en författare och också den personen som kom på själva ordet weblog. En annan person delade sen upp ordet i we blog och strax därefter användes ordet blog kort och gått både som substantiv och verb i engelskan (Brady, sida 6). På svenska använder vi ordet blogga som verb.
Då en blogg per definition finns på internet och alla använder sig av samma typ av webbsida så kan man se samtliga bloggar som en del av en gemenskap. Denna gemenskap har blivit döpt till bloggsfären. Bloggsfären har också kommit att ses som ett namn på den allmänna opinionen bland bloggarna på internet. Denna sfär har nu blivit gigantisk och har gått från bara något fåtal bloggar till över 110 miljoner bloggar, och då räknar man inte med de kinesiska bloggarna, som är runt 70 miljoner. Det verkar nu 2009 vara nästan omöjligt att ta reda på hur många bloggar som det finns, helt enkelt för ingen vågar sig på en gissning (Blogherald.com: How Many Blogs Are There? Is Someone Still Counting?).
Förutom att bloggar uppdateras kontinuerligt och att de nyaste inläggen hamnar längst upp i bloggen så finns det en del andra funktioner som är typiska för en blogg och som är en av anledningarna till att bloggar har blivit så populära. Den första är den icke-linjära hyperlink som helt enkelt är den, ofta klassiskt understrukna, text som när användaren klickar på den tar sig till en annan plats. Bloggare är ofta duktiga på att med en hyperlink hänvisa till den plats där de fått sin information ifrån. Att länka till en specifik sak en viss annan blogg har skrivit om kan vara besvärligt då de uppdateras hela tiden. Permalink underlättar detta genom att längst ner i varje blogg-inlägg ha en länk till just det specifika inlägget på bloggen. Hänvisar man till denna länk behöver man inte vara orolig för att hänvisningen till en viss blogg ska hamna fel. Traceback visar sedan för den hänvisade bloggen att den har blivit länkad av andra bloggar. Alla dessa delar hjälper bloggarna att vara mycket mer sammankopplade med andra bloggar.
Till sist har vi RSS som är en ström med den information som finns på bloggen, utan själva utseendet på bloggen. En person som har åtkomst till en viss RSS får därför bara själva texten från bloggen som den prenumererat på. Sedan kan denna personen pussla ihop flera olika RSS:er på olika sätt, eller lägga dem tillsammans i en stor ström och därmed kunna läsa vad som sägs på alla de olika bloggarna, utan att behöva besöka varje enskild blogg.
Det finns nu en mängd olika gratis bloggportaler där vem som helst kan registrera sig och börja skriva en blogg på bara några sekunder. Några av de vanligaste är Blogger, WordPress och LiveJournal.
Bloggar och samhällspåverkan.
Alla har makt att göra detta, tryckpressen?
Rapporten från Mediarådet beskriver år 2008 som något av ett paradigmskifte. Den visar på att 2008 är det första året som datorn har gått om TV som den vanligaste mediabäraren i ungas, 12 till 16 år, egna rum. Detta då TV blivit allt ovanligare, från 2006: 52% till 2008: 45%, och då datorn har blivit vanligare. Varannan person i åldern 12 till 16 har nu en egen dator på sitt rum och 62% använder internet varje dag i Sverige.
Med detta paradigmskifte börjar många forskare nu leta efter olika ord att beskriva något som de ser som en ny generation av ungdomar. Martin Danielsson summerar några av dem som följande; ”Electronic Generation”, ”Net Generation”, ”Digital Natives”, ”Millennials” och ”Homo Zappiens” (Danielsson, sida 11).
En av dessa, ”Digital Natives”, kommer från Marc Prensky som skrivit mycket om ungdomars internetanvändning men något år efter Danielssons rapport börjat tänka om idéen om att dela upp folk i olika generationer. Han menar att även om det var intressant tidigare att analysera hur olika personer relaterade till den digitala åldern så är det nu viktigare att se att i detta århundrade så kommer alla ha växt upp i en digital ålder och frågan är snarare nu hur framtiden kommer se ut (Prensky, sida 1).
Vad som nästan alltid kommer efter diskussionen om hur mycket tid ungdomar spenderar på internet är vilka effekter denna vistelse har. Martin Danielsson beskriver attityden till ungdommars internetanvändning som helt uppdelad i två läger. Ett läger som ser enorma möjligheter med internet och ett läger som internet som något som är mer eller mindre farligt och skadligt för barn och ungdomar. Det finns också olika åsikter om vilka effekter internet ger där ena sidan ser hur internet som metod är mer personligt anpassad, mer frigjord och gör studenterna bättre informerade, mer demokratiska, mer fantasifulla och mer socialt ansvarstagande. Den andra sidan ser nästan den totala motsatsen med risker för våldsamma beteenden som ger allt mindre sociala ungdomar som får sämre fantasi och sämre skolresultat (Danielsson, sida 11).
Marc Prensky medger också att det finns kritik mot att nästan enbart se fördelar med internet, vilket han kan hålla med om att man ska vara försiktig med, men han menar också att kritik mot nya medier har det alltid funnits. Som exempel nämner han att till och med Socrates var kritisk till att skriva ner saker då han ansåg att skrivandet försvagade minnet. Istället för att vara negativt inställd till internet och den nya tekniken så ser Prensky istället hur allt ifrån internet till videospel utmanar oss kognitivt och därmed också utveckla vår kognitiva förmåga (Prensky, sida 6).
Det finns också saker som tyder på att internets potential inte används fullt ut, bland annat då det har blivit en klyfta bland internetanvändarna. Ungdomar på internet besöker endast ett väldigt snävt antal webbsidor och undviker ofta att använda de interaktiva funktioner som finns på webbplatsen. Därmed blir internet för vissa ungdomar en stimulerande, engagerande och innehållsrik resurs, medans för andra en oengagerade , snäv resurs som ibland kan vara användbar (Danielsson, sida 17).
Vanor
Nya vanor
Även om det inte finns så mycket svensk forskning på just bloggande så finns det en del skrivit om chattar och internetkommunikation. Danielsson menar att det mesta tyder på att ungdomar inte använder internetkommunikation, i det här fallet chat, till att kommunicerar kring något speciellt ämne. De gör det istället för själva kommunikationens skull, för att testa en olika metoder att ta kontakt och för att visa upp sig och skapa en identitet (Danielsson, sida 19).
Danielsson går också vidare och diskuterar något som ligger närmare till bloggarna, nämligen den personliga webbsidan. Han menar att den personliga webbsidan finns främst för ungdomar att kunna definiera sig själva vem de är. Det görs bland annat genom presentation av värderingar, intressen och idoler. Webbsidan fungerar också som ett virtuellt jag och ytterligare ett område där ungdomen kan skapa sin egna identitet (Danielsson, sida 21-22).
Som en kontrast till chat verkar bloggande istället kretsa kring ett specifikt ämne.
Samhälle och bloggande
Danielsson frågar sig också varför de personliga webbsidorna inte används mer i skolan. Han ser en poäng bland annat med att motivera eleverna att skriva mer genom att ge dem möjlighet att skriva för en riktig publik, mer än för bara klasskamrater och läraren. Detta menar han kunde vara både inspirerande och frigörande (Danielsson, sida 22).
Ecublogs
"Hur stor kontakt har elever av bloggar? Hur påverkas elever av dessa? Kan
bloggar användas i samhällsundervisning?"
"Hur får jag information om detta: Enkät till elever. Intervju med
elever som har erfarenhet av bloggar. Intervju med lärare."
Inlägg
Alla kommentarer
